söndag 20 oktober 2013
torsdag 17 oktober 2013
Vätterstranden
Stannade till vid Vätterstranden i Huskvarna. Det som kallas Oset på grund av att Huskvarnaåns utlopp ligger här. Det duggregnade och man kunde nästan inte se horisonten.
Björkarnas löv satt rätt så glest.
V som i Vättern, skrev en kollega på en liknande bild som jag lade ut på Instagram.
Ut mot Vättern vars horisont nästan inte syns. Ett enstaka löv klamrar sig fast.
Favoritträdets löv verkar varken ramla av eller byta färg. Men förmodligen ligger de där på marken rätt som det är. Och så har det säkert tappat massor redan.
Björkarnas löv satt rätt så glest.
V som i Vättern, skrev en kollega på en liknande bild som jag lade ut på Instagram.
Ut mot Vättern vars horisont nästan inte syns. Ett enstaka löv klamrar sig fast.
Favoritträdets löv verkar varken ramla av eller byta färg. Men förmodligen ligger de där på marken rätt som det är. Och så har det säkert tappat massor redan.
lördag 5 oktober 2013
Bortglömd och övergiven

Huset är så fint. Dörren har varit grönmålad men på utsidan syns det knappt.
Bara några rester av det gröna finns kvar på utsidan.
Men genom en trasig fönsterruta kan man titta in och då ser man dörrens klargröna insida och den gulmålade fina väggen.
På andra sidan huset, bakom en kraftig syrenberså, finns ännu en trasig ruta som är utmärkt att fota in i. Klantigt nog hade jag skärpan inställd på manuellt och glömde bort det. Men oskärpan till trots, så ser man de fina färgerna och det sorgligt uppbrutna golvet i köket.
Lite slitet här och var på utsidan förstås.
Det döda trädet tycker jag förstärker känslan av övergivet. I visst ljus ser det nästan spöklikt ut.
söndag 22 september 2013
Skogen vid Hägnen
En bild från skogen precis utanför Hägnen. Här var tydligen odlingsmark förut, vilken kan vara svårt att tro i dag med höga träd överallt. Men här och var låg rätt stora stenrösen, så det stämmer nog.
En bit längre ner såg vi den här bergsknallen. Vi pratade om hur svårt det är att fota sådant som detta och få en bra bild. Och ja, det är svårt men roligt att försöka.
En bit längre ner såg vi den här bergsknallen. Vi pratade om hur svårt det är att fota sådant som detta och få en bra bild. Och ja, det är svårt men roligt att försöka.
Hägnen utanför Skärstad
Några bilder från gården Hägnen där vi var ett litet gäng från Huskvarna Fotoklubb och fotade. Gården ligger lite avsides några kilometer utanför Skärstad och det går inte att åka bil ända fram. Här bodde två bröder som tog över gården efter sina föräldrar. Skärstad hembygdsförening äger och förvaltar gården i dag.
Snickarbod, smedja, utedass, liten ladugård, hundkoja, är några av de byggnader som finns på gården.
Snickarbod, smedja, utedass, liten ladugård, hundkoja, är några av de byggnader som finns på gården.
söndag 15 september 2013
Ett par testbilder bara ...
Men ny kamera och nya objektiv ville jag prova lite hur de funkar. Var inte så långt bort utan bara utanför huset. Det blåste lite, men jag tror det blev skärpa någonstans i alla fall.
Ett och annat plommon hängde kvar. Någon insekt hade mumsat lite lätt här och var.
Grannens kisse Barbie får hänga med på ett hörn.
Ett och annat plommon hängde kvar. Någon insekt hade mumsat lite lätt här och var.
Grannens kisse Barbie får hänga med på ett hörn.
måndag 9 september 2013
Håksbergs vackra betong
För ett bra tag sedan, närmare bestämt i mars i år, stannade jag till i Håksberg, strax norr om Ludvika på väg hem från Borlänge. Jag hade sett en mycket speciell byggnad när jag passerat med Bergslagsbanan tidigare och det här vill jag se mer av när jag nu hade chansen.
Jag hade turen att träffa på några trevliga killar som hade sin verksamhet där och jag hade förmånen att bli visad runt inne i den gigantiska betongbyggnaden. Jag försökte hinna med att fotografera både med kameran och mobilen och tänkte att hit måste jag igen.
Det har ännu inte blivit av, men här är några bilder därifrån som jag äntligen publicerar. Det ser öde ut men det är det inte, utan här pågår verksamhet även om gruvan är nedlagd.
Jag fascinerades av de vackra färgerna när dagsljuset reflekterades i betongen.
Duvor fanns det gått om. Här inne var färgerna riktigt fina.
Min guide på väg nerför trapporna.
Absolut högst upp var vi. Jag fick berättat för mig att byggnaden ska rivas och att gruvdriften ska starta igen fast strax bredvid. Hoppas jag hinner hit igen innan dess.
Jag hade turen att träffa på några trevliga killar som hade sin verksamhet där och jag hade förmånen att bli visad runt inne i den gigantiska betongbyggnaden. Jag försökte hinna med att fotografera både med kameran och mobilen och tänkte att hit måste jag igen.
Det har ännu inte blivit av, men här är några bilder därifrån som jag äntligen publicerar. Det ser öde ut men det är det inte, utan här pågår verksamhet även om gruvan är nedlagd.
Jag fascinerades av de vackra färgerna när dagsljuset reflekterades i betongen.
Duvor fanns det gått om. Här inne var färgerna riktigt fina.
Min guide på väg nerför trapporna.
Absolut högst upp var vi. Jag fick berättat för mig att byggnaden ska rivas och att gruvdriften ska starta igen fast strax bredvid. Hoppas jag hinner hit igen innan dess.
söndag 8 september 2013
fredag 6 september 2013
torsdag 5 september 2013
Skänninge genom Instagram
De som följer mig på Instagram har nog redan sett de här bilderna från Skänninge som jag tog tidigare i dag. Där var så fint, gulligt och småskaligt i centrum. Jag var där med en kollega och vi hade bråttom, men hann se de här fina miljöerna på kort tid.
Skänninge lär ha grundats på 1100-talet, möjligtvis 1200-talet. Fast så gamla är ju inte de här husen.
Det här är verandan på Stadshotellet i Skänninge. Vi satt ute och åt lunch i den varma septembersolen.
Titt in i en trädgård.
Bion är inredd som på femtiotalet, sa min kollega som varit där. Eller rättare sagt, den har inte förändrats sedan dess.
Skänninge lär ha grundats på 1100-talet, möjligtvis 1200-talet. Fast så gamla är ju inte de här husen.
Det här är verandan på Stadshotellet i Skänninge. Vi satt ute och åt lunch i den varma septembersolen.
Titt in i en trädgård.
Bion är inredd som på femtiotalet, sa min kollega som varit där. Eller rättare sagt, den har inte förändrats sedan dess.
måndag 2 september 2013
Fina skogen
Tittade i en mapp med bilder från i somras när vi var på Zingst i Tyskland. För det mesta cyklade vi vart vi än skulle, men en dag öste regnet ner och vi tog bilen till Rügen. De här bilderna tog jag genom bilfönstret.
De är så lika varandra, men jag tycker så mycket om ljuset och rörelseoskärpan.
Kan inte bestämma mig för vilken eller vilka som ska bort.

Jag låter alla fyra vara kvar. Bäst så.
De hör ju ändå ihop. Samma skog, samma ljus.
De är så lika varandra, men jag tycker så mycket om ljuset och rörelseoskärpan.
Kan inte bestämma mig för vilken eller vilka som ska bort.

Jag låter alla fyra vara kvar. Bäst så.
De hör ju ändå ihop. Samma skog, samma ljus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)















































