Huset är så fint. Dörren har varit grönmålad men på utsidan syns det knappt.
Men genom en trasig fönsterruta kan man titta in och då ser man dörrens klargröna insida och den gulmålade fina väggen.
På andra sidan huset, bakom en kraftig syrenberså, finns ännu en trasig ruta som är utmärkt att fota in i. Klantigt nog hade jag skärpan inställd på manuellt och glömde bort det. Men oskärpan till trots, så ser man de fina färgerna och det sorgligt uppbrutna golvet i köket.
Lite slitet här och var på utsidan förstås.
Det döda trädet tycker jag förstärker känslan av övergivet. I visst ljus ser det nästan spöklikt ut.
Så vackert och fridfullt!
SvaraRaderaSista bilden är poesi!
Tack för fin kommentar Lola! Det var så skönt att komma iväg i lugn och ro och ta några bilder. Det var verkligen fridfullt där.
SvaraRaderaMycket vackert. Jag älskar gamla ödehus, men jag har så få i min närhet. Allra mest tycker jag om bilden på dörrhandtaget och de gamla virket. Så vackert med den gamla ådringen/Brita
SvaraRaderaTack för fina kommentarer Brita! Jag älskar också gamla ödehus. Här finns många i närheten som bara får förfalla. Jag tycker så mycket om det gamla köket med den starka färgen, men dörren är så fin också .
SvaraRaderaTänk att ha ett så fint favoritödehus på nära(?) håll! Jag är svag för ådriga dörrar med flagad färg, så bild 2 är min favorit. Din bild text till sista bilden kan jag bara instämma i till 100 %. Torrakan passar så perfekt i bilden. Med tanke på hur interiören ser ut så är det klokt att fotografera genom trasiga fönster...
SvaraRaderaHa de' bra! /Ulf
Det är härligt huset och det finns bilder i bloggen någonstans från tidigare besök i olika ljus. Jag tycker också mycket om gamla fina dörrar. I det här huset gillar jag färgsättningen också. Skulle väldigt gärna komma in i huset, trots risken :-)
SvaraRadera