Inte så mycket kvar nu ...

... av det lilla torpet med gröna hjärtan på fönsterluckorna. Framsidan är helt förfallen, baksidan står fortfarande upp liksom gavlarna.

Ett torp i raden ...

... av alla som av olika anledningar övergetts. Dörren på framsidan var låst ...

... men på baksidan fanns ingen alls. Bara att gå in. Golven var dock inte att lita på. Murkna och stora hål både här och där. Det gällde verkligen att gå försiktigt fram.

Takets papp hade rasat på flera ställen. På ett litet bord fanns några föremål.

Bland annat en almanacka. Den var täckt med smuts men jag kunde ändå konstatera att den var från 1957 med augusti uppslaget. 

En trappa upp, bland fullt med löv som blåst in genom hål i tak och trasiga fönster, låg en gammal veckotidning. Baksidan uppåt med reklam för Champis. Jag vände på den och såg att det var det en Husmodern från 1949.

På golvet fanns även ett gulnat fotografi och ett par skor låg utspridda.

Vacker grön mossa växte på taket. Nattviol och Johannisört växte runt huset och så borstnejlikor. De måste ha odlats en gång i tiden och fortsatt växa vilt.

Det är alldeles för sent ...

 ... att reparera, bygga om, laga och fixa. Snart finns inget kvar av det lilla torpet 

mer än en brädhög och några tegelpannor.

 Varför blev det så här? Vem har bott här en gång i tiden och hur länge har huset stått tomt? Tusen frågor när man försiktigt går runt bland bråten.

Ett minimalt kök med en liten arbetsbänk framför fönstret. 

Tapeten med roligt mönster kan vara från 1950-talet. 

En väl använd järnspis modell Husqvarna nr 27.