Jag heter Kerstin Ericsson och bor i Huskvarna. Jag fotar det mesta men fint ljus är inspirerande. Är lite svag för rost och betong, det övergivna och slitna, men fotar gärna natur också.
På cykeltur i Jönköping kom vi förbi det som en gång var Kabe Sommarland men som sedan flera år är nerlagt och står öde. En lämplig lucka i stängslet och vi var inne. Möttes av en otrolig mängd sommarblommor och rester av det som en gång varit klätterställningar, vattenrutschkanor, bilbanor och en hel del svårdefinierbart.
Vid Hässlarp en bit från Svarttorp ligger kornas mat packad och klar inför kallare årstider. 
Några nässlor i dikeskanten.
Ibland vill man bara prova sig fram - testa med färg, form och rörelse och få fram en speciell känsla i bilden.
Sockerärtor är gott - det tycker både jag och rådjuren. Men jag undrar om det blir några över till mig? Och vaxbönorna och brytbönorna har gått samma öde till mötes. Men hade jag varit rådjur hade jag också tröttnat på alla vanliga blad och växter och tagit chansen när det bjuds på primörer.
Sett från vägen.
Fantastisk vägkantsflora mötte mig direkt när jag svängt av från stora vägen mot Broddetorp för att sen åka vidare mot Varnhem. Men vad är det för blomma?
Som ljusstrålar från stammen
Är det en liten älva på väg upp från det fallna trädets innersta.
Månseryd, strax väster om Jönköping, juni 2011. Klockan var närmare 9 på kvällen och det var ett så speciellt ljus.
Som en fond med havet i bakgrunden stod den slitna husvagnen, till synes övergiven.
Svala med näbben full med mat. Böda hamn.
