Tre änder, glada i hågen, följde efter mig i hopp om att få något ätbart, troligtvis. Men jag hade inte direkt med mig någon brödpåse ....
... fast det förstod inte de, så när jag stannade gjorde de likadant, vände bort huvudet och låtsades att det regnade. De ville nog inte verka påflugna.
Till slut insåg de väl att jag var ett lönlöst offer för deras uppmärksamhet. Men försöka duger ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar